Jag har nyss varit inne och läste på min kompis Anettes blogg som handlar om livet med lilla Tilde. Lilla Tilde vill inte sova så mycket och vill heller inte vara nöjd så ofta, precis som lille Frankie boy under en period på några månader. Det går inte att förstå hennes frustation om man inte har varit med om det själv. Om hur jobbigt det är att inte kunna tillfredsställa sitt barn så att det blir glatt och nöjt. Hur man än försöker, till slut blir man näst intill tokig p.g.a frustration och sömnbrist. När jag läser i Anettes blogg så känns det väldigt lyxigt att jag nu sitter här pigg och utvilad med världens goaste pojke som sover så sött i sin säng utan två timmar skakning i vagnen eller efter två timmar tuttande på mammas bröst (så var det när han var 5 veckor gammal). Jag känner också väldigt starkt för Anette. Det finns inget eller ingen som kan förbereda en på den omställning det är att ta hand om en bebis och särskilt inte en som t.ex har kolik som Frank hade. Jag vet hur jobbigt hon har det vissa stunder men det enda jag kan säga till henne som tröst det är att när man minst anar det så vänder det och då brukar skrikiga bebisar bli de mest nöjda. När man har en liten bebis som gråter mycket då är den bästa presenten att få äta i lugn och ro då någon annan tar hand om bebisen om den börjar skrika mitt i maten eller att någon kommer och skjutsar den lilla i vagnen en timme eller två så att man får en chans att komma ikapp i hemmer eller bara att kunna lägga sig i soffan och bläddra i en tidning i lugn och ro- det är skar man uppskattar mer än kläder, filtar, gossedjur (som ändå inte hjälper).
(Anette, Tilde och Frank då vi hälsade på hos dem i september)
Om jag bodde när dig Anette så skulle jag komma och hämta Tilde i vagnen titt som tätt- jag vet hur mkt du skulle uppskatta det för det var något som jag drömde om då jag var mitt i det jobbiga. KRAMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar