Nu blir det blöjbytarparty framöver!
onsdag, mars 30, 2011
Blöjbytarparty!!
måndag, mars 28, 2011
Livet med Frank och Jack
Jag passar på att författa några rader då jag ändå har datorn på för att betala räkningarna- annars blir det mest små inlägg med bilder från mobilkameran nu för tiden. Det är enklast så även fast jag lovar att göra några inlägg mer bättre bilder och mera krut emellanåt också!
Livet med lille Jack flyter på väldigt bra. Frank har lugnat ner sig sedan den första intensiva veckan så att vara tvåbarnsmamma är rätt så fint för tillfället. Jack och jag njuter av lugnet och lär känna varandra på dagarna medan Frank är på dagis och på eftermiddagarna så blir det lite mer livat efter hämtning och Frank och sysselsättning med honom. Vi har spelat väldigt mycket Uno den sista tiden. Frank tycker att det är roligt och vill gärna att lillebror ska ligga på kattäcket på bordet bredvid honom när vi spelar.
Lämningarna på dagis fungerar också bra och Frank verkar inte alls ledsen eller avundsjuk på att lillebror får vara hemma med mig hela dagarna. Den här månaden har vi haft samma timmar på dagis som tidigare, men får ha det månaden ut från det att syskonen kommit till världen. I april däremot är det 25h/ vecka som gäller samt ledig måndagar alt. fredagar. Det känns helt ok- det ska bli mysigt att hitta på saker med Frank och Jack en gång/ vecka.
"Våran lilla älskling" som Frank brukar kalla sin lillebror eller familjens andra guldklimp som jag brukar säga och Frank håller glatt med. Här är en bild från deras första möte på BB:
Andra mötet, Frank spanar in de små tårna:
Mina grabbar:
Livet med lille Jack flyter på väldigt bra. Frank har lugnat ner sig sedan den första intensiva veckan så att vara tvåbarnsmamma är rätt så fint för tillfället. Jack och jag njuter av lugnet och lär känna varandra på dagarna medan Frank är på dagis och på eftermiddagarna så blir det lite mer livat efter hämtning och Frank och sysselsättning med honom. Vi har spelat väldigt mycket Uno den sista tiden. Frank tycker att det är roligt och vill gärna att lillebror ska ligga på kattäcket på bordet bredvid honom när vi spelar.
Lämningarna på dagis fungerar också bra och Frank verkar inte alls ledsen eller avundsjuk på att lillebror får vara hemma med mig hela dagarna. Den här månaden har vi haft samma timmar på dagis som tidigare, men får ha det månaden ut från det att syskonen kommit till världen. I april däremot är det 25h/ vecka som gäller samt ledig måndagar alt. fredagar. Det känns helt ok- det ska bli mysigt att hitta på saker med Frank och Jack en gång/ vecka.
"Våran lilla älskling" som Frank brukar kalla sin lillebror eller familjens andra guldklimp som jag brukar säga och Frank håller glatt med. Här är en bild från deras första möte på BB:
Andra mötet, Frank spanar in de små tårna:
Mina grabbar:
onsdag, mars 23, 2011
Lillebror växer
päcklig som då han kom till världen. Han äter, bajsar, kräks och
mår gott.
Idag började vi dagen med att lämna en glad och nöjd storebror på
dagis. Allt har verkligen fungerat bra trots att Magnus började jobba
igen i måndags. Frank har lugnat ner sig betydligt och hittills är
det inte alls jobbigt att vara tvåbarnsmamma! Det är faktiskt bara
härligt och jag njuter så mycket då jag sitter i soffan och har
varsin grabb på varsin arm. Mina fina pojkar tänker jag då och är
så glad över att jag har dem (och Magnus också för den delen).
På bilden ligger lillebror på katttäcket som vi kallar det. Det hade
jag då jag var liten och är perfekt tjockt och mjukt för en liten
nyfödd att ligga på. Gos gos!!
tisdag, mars 22, 2011
MIN FÖRLOSSNINSGBERÄTTELSE (den långa versionen)
Fredagkväll närmade sig och klockan 18 slog det till. Äntligen började jag känna lite värkar. Hela familjen for till Sickla för att äta hamburgare som Frank önskade sig och eftersom grabben varit lite sjuk i dagarna två så ville vi uppfylla hans önskan. När vi väl kom till Sickla så ville Frank dock hem fort igen så vi köpte hem och gjorde egna hamburgare allt medan värkarna fortsatte att smyga sig på. Det var en härlig känsla att känna att något äntligen var på G!
Hem till hamburgare och På spåret och värkarna fortsatte att komma och jag var glad. I takt med att tågen tuffade till nya desinationer på tv så avtog mina värkar och vid finalfrågorna var de som bortblåsta. Bara att gå och lägga sig med en uns av besvikelse men med magen på helspänn:
Vid två vaknade jag av att det satte igång igen. Jag förflyttade med till soffan och väntade på att värkarna skulle avta men det hela segade sig fram likt de gamla repriserna av How I met your mother och City Akuten med George Cloney. När resten av familjen vaknade var det fortfarande ca 10-15 minuter mellan värkarna.
Under lördagen var det värkarbete med 10 minuters mellanrum som gällde. Frank undrade lite varför mamma stelnade till och andades lite konstigt då och då men det var bara att förklara att lillebror nog var på väg ut. Patrik och Rebekka som lovat att ha Frank hos sig medan vi var på BB började nog också undra när Frank skulle komma eftersom vi på fredagkväll vid 18 sa att Frank nog skulle komma om cirka tre timmar men 30 timmar senare var det fortfarande inte aktuellt...SUCK!
Så äntligen 22:00 på söndagkväll bar vi över Frank till hans snälla gudföräldrar. Det var på gång. YIPPIIEE!! Äntligen. Lite nervös men mycket förväntansfull kände jag hur värkarna kom allt tätare. Jag inte bara kände utan hade det hela svart på vitt eftersom jag på min iPhone laddat ner en applikation som hette VÄRKTIMER där jag kunde klocka värkarna och få en sammanställning på varje värks längd, mellanrum och medelvärde. Jag började plocka i ordning det sista och städade lite här hemma. Magnus blev på helspänn och tyckte nog att vi skulle åka in nu nu nu! Själv ville jag vänta en stund till för att verkligen säkerställa att värkarna nu var tätare. Det var de inte. De varierade i att komma i allt från 7 minuters mellanrum till att nästa gång dröja nästan 20 minuter och nu började jag ledsna ur ordentligt och tänkte att jag nog skulle få vänta i en vecka till innan lillebror behagade att komma ut. Magnus kikade på min iPhone och tyckte nog att vi borde åka in, han var nog rädd att jag skulle vänta för länge och föda hemma ;) Jag lovade dock Magnus att han kunde sova en stund. Själv fortsatte jag med tidtagningen på min app och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Nu hade jag varit vaken i två dygn och började bli rätt så trött och seg. Hur skulle jag orka med en förlossning på detta? Utbudet på natt-tv var lika uruselt som jag kände mig. Jag grinade en skvätt i självömkan och längtade efter att få komma på förlossningen och få min epidural, värkarna gjorde nämligen riktigt ont men de j*vlarna var fortfarande inte regelbundna.
Klockan 05:00 ringde jag in till förlossningen och förklarade min situation men de var benhårda på att värkarna måste vara tätare och mera regelbundna innan jag fick komma in. De sa åt mig att ta en dusch. Min tredje dusch för dagen men ok. I duschen tätnade värkarna och fortsatte sedan att vara täta (5-7 minuters mellanrum) även utanför det varma vattnet. Jag ringde in till förlossningen och de sa att de hade plats för oss och att jag var välkommen att komma in. Vi tog vår packning och satte oss i bilen och for in. I bilen på vägen till SÖS (ca 10 minuters bilresa) hade jag inte en enda värk och jag satt hela tiden och tänkte på att de på förlossningen skulle avslöja mig, ge mig skäll för att värkarna inte var regelbundna och skicka hem oss.
På förlossningen mötte den mycket trevliga barnmorskan Totte upp oss och visade oss direkt till ett eget rum. Det sista för kvällen och det enda med egen toalett. Jag var öppen 4 centimeter, värkarna kom tätt och jag fick min efterlängtade epidural- denna gång med pump och knapp för extra boost så att jag inte skulle bli utan en enda sekund! Äntligen kunde jag slappna av lite och mådde för stunden som en kung:
När väl epiduralen börjar värka så tycker jag att det är väldigt mysigt att vara på förlossningen. Man vet att nu är det på gång det som man längtat efter så länge, man blir omhändertagen- ompysslad med fika på säng och dryck, ens sambo är extra snäll och förstående och livet känns ganska så bra helt enkelt. Äntligen kunde jag sova en stund, en kvart ungefär ;)
Eftersom lillebror inte behagade att komma ut förrän 12 timmar senare hann vi med ett par skift på förlossningen och jag må säga att alla barnmorskor verkligen var trevliga och duktiga. Anledningen till att det dröjde så länge innan han kom var att han vid ankomst till förlossningen inte var fixerad, vilket han var sist hos barnmorskan, utan nu var han helt rörlig och låg väldigt högt upp. Allt arbete gick alltså ut på att försöka få lillebror att komma ner för att slutligen komma ut, så att säga.
Jag ville egentligen bara sova. Jag var så otroligt trött men för att få lillebror i rätt position så var det stå eller sitta på stor gummiboll som gällde. Snälla barnmorskor gav mig lova att ta en liten powernap emellanåt för att orka och då kändes det genast bättre, ett tag...Jag gruvade mig lite för när krystvärkarna skulle sätta in och för hur jag skulle orka med att krysta eftersom jag var så trött. Ett tag önskade jag nästan att det skulle bli kejsarsnitt.
Lite less:
Hela Vasaloppet hann passera förbi och hela femmilen på VM utan att lillebror sjunkit till rätta. Magnus hade med sig sin iPad så att vi kunde följa loppen från förlossningssalen. Barnmorskorna imponerades över teknologin och tyckte nog att det var ett par riktigt sportfånar de fått på rummet. Det var tur att vi hade med oss den och att det var skidåkning på tv'n. Annars hade nog tiden segat sig fram ännu mera än vad den gjorde.
Under tiden som jag jobbade med att få lillebror i rätt läge så satte de en skalpelektrod på honom eftersom hans hjärtljud var lite för höga. När också hans rörelser började minska så kallades en läkare in för att ta blodprov på grabben för att se att allt stod rätt till. Det gjorde det och när läkaren skulle ta blodprov passade jag på att fråga om hon kunde se om pojken där inne hade ngt hår på huvudet och hon meddelade i sin tur att hon såg en svart kalufs där inne. Eftersom lillebrors hjärtljud fortsatte att vara lite väl snabba och hans rörelser lite lama så tog de tempen på mig och det visade sig att jag hade 38 graders feber. Därför gav de mig både Alvedon och antibiotika intravenöst- så att det skulle gå över till lillebror. Har mamman 38 graders feber har nämligen bebis en grad till och de trodde att det kanske var därför som han inte verkade må på topp inne i magen- det var dock aldrig någon fara men saker som detta gjorde att man hela tiden blev mer och mer orolig som mamma.
Andra gången när läkaren kom in för att ta ytterligare ett blodprov, vid ungefär sex-tiden på söndagkväll, så hade jag haft krystvärkar i ett bra tag men eftersom lillebror fortfarande inte låg där han skulle så fick jag inte krysta. Detta var lite jobbigt må jag säga, för då krystvärkarna har satt in då vill man ju inget hellre än att krysta men jag skulle bara sitta lugnt och fint på den stora gummibollen och ta emot- värk efter värk. När läkaren tagit blodprov på lillen så bad hon mig att krysta en gång. Jag trodde att det var för att känna hur starka värkarna var men när hon så bad mig att krysta en gång till och barnmorskorna slöt upp då förstod jag att nu kanske det var på gång ändå- och det var det.
Det tog mig tre krystvärkar och ca 5 minuter att få ut lillebror. Det var inte bara jag som var inte var beredd på det hela, min barnmorska var inte heller hon beredd på läkarens initiativ utan hade inte hunnit få på sig varken förkläde eller handskar och var mer eller mindre dränkt i fostervatten och blod då det hela var över :)
Så kom den stunden som vi längtat efter så länge. Stunden då jag känner hur magen töms på vatten som ett vattenfall och jag hör hur lillen skriker för första gången. Sekunderna senare får jag upp honom på min mage. Alldeles liten, röd, kladdig och helt underbar! Det är detta ögonblick som kommer att finnas kvar i mitt minne för alltid och det är för stunder som denna som jag glömmer hur jobbigt allt innan varit och hur fantastiskt det är att föda barn. Där ligger han nu, som för några sekunder sedan låg som ett vattendjur inne i min mage och som för 9 månader sedan inte ens fanns till- denna underbara lilla pojke som jag redan älskar av hela mitt hjärta. Jag gråter av glädje, tittar på underverket och sedan på Magnus som hjälpt mig genom hela förlossningen och jag är bara så lycklig!
Nyfödd lillebror:
De hade inte hunnit plocka fram alla grejor så grabben fick ett par kalsonger på huvudet för att hålla värmen:
Instinkten att äta hade grabben och tog genast ett perfekt litet tag om bröstet, precis som sin storebror gjorde. Som sig bör kom sedan barnmorskan in med världens, för stunden godaste fika och jag passade på att ringa till mamma och pappa och berätta att lillebror kommit till världen. Mamma trodde mig inte....
Stolt men medtagen pappa:
Obligatorisk mätning och vägning
Duktiga barnmorskan Katarina:
Hem till hamburgare och På spåret och värkarna fortsatte att komma och jag var glad. I takt med att tågen tuffade till nya desinationer på tv så avtog mina värkar och vid finalfrågorna var de som bortblåsta. Bara att gå och lägga sig med en uns av besvikelse men med magen på helspänn:
Vid två vaknade jag av att det satte igång igen. Jag förflyttade med till soffan och väntade på att värkarna skulle avta men det hela segade sig fram likt de gamla repriserna av How I met your mother och City Akuten med George Cloney. När resten av familjen vaknade var det fortfarande ca 10-15 minuter mellan värkarna.
Under lördagen var det värkarbete med 10 minuters mellanrum som gällde. Frank undrade lite varför mamma stelnade till och andades lite konstigt då och då men det var bara att förklara att lillebror nog var på väg ut. Patrik och Rebekka som lovat att ha Frank hos sig medan vi var på BB började nog också undra när Frank skulle komma eftersom vi på fredagkväll vid 18 sa att Frank nog skulle komma om cirka tre timmar men 30 timmar senare var det fortfarande inte aktuellt...SUCK!
Så äntligen 22:00 på söndagkväll bar vi över Frank till hans snälla gudföräldrar. Det var på gång. YIPPIIEE!! Äntligen. Lite nervös men mycket förväntansfull kände jag hur värkarna kom allt tätare. Jag inte bara kände utan hade det hela svart på vitt eftersom jag på min iPhone laddat ner en applikation som hette VÄRKTIMER där jag kunde klocka värkarna och få en sammanställning på varje värks längd, mellanrum och medelvärde. Jag började plocka i ordning det sista och städade lite här hemma. Magnus blev på helspänn och tyckte nog att vi skulle åka in nu nu nu! Själv ville jag vänta en stund till för att verkligen säkerställa att värkarna nu var tätare. Det var de inte. De varierade i att komma i allt från 7 minuters mellanrum till att nästa gång dröja nästan 20 minuter och nu började jag ledsna ur ordentligt och tänkte att jag nog skulle få vänta i en vecka till innan lillebror behagade att komma ut. Magnus kikade på min iPhone och tyckte nog att vi borde åka in, han var nog rädd att jag skulle vänta för länge och föda hemma ;) Jag lovade dock Magnus att han kunde sova en stund. Själv fortsatte jag med tidtagningen på min app och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Nu hade jag varit vaken i två dygn och började bli rätt så trött och seg. Hur skulle jag orka med en förlossning på detta? Utbudet på natt-tv var lika uruselt som jag kände mig. Jag grinade en skvätt i självömkan och längtade efter att få komma på förlossningen och få min epidural, värkarna gjorde nämligen riktigt ont men de j*vlarna var fortfarande inte regelbundna.
Klockan 05:00 ringde jag in till förlossningen och förklarade min situation men de var benhårda på att värkarna måste vara tätare och mera regelbundna innan jag fick komma in. De sa åt mig att ta en dusch. Min tredje dusch för dagen men ok. I duschen tätnade värkarna och fortsatte sedan att vara täta (5-7 minuters mellanrum) även utanför det varma vattnet. Jag ringde in till förlossningen och de sa att de hade plats för oss och att jag var välkommen att komma in. Vi tog vår packning och satte oss i bilen och for in. I bilen på vägen till SÖS (ca 10 minuters bilresa) hade jag inte en enda värk och jag satt hela tiden och tänkte på att de på förlossningen skulle avslöja mig, ge mig skäll för att värkarna inte var regelbundna och skicka hem oss.
På förlossningen mötte den mycket trevliga barnmorskan Totte upp oss och visade oss direkt till ett eget rum. Det sista för kvällen och det enda med egen toalett. Jag var öppen 4 centimeter, värkarna kom tätt och jag fick min efterlängtade epidural- denna gång med pump och knapp för extra boost så att jag inte skulle bli utan en enda sekund! Äntligen kunde jag slappna av lite och mådde för stunden som en kung:
När väl epiduralen börjar värka så tycker jag att det är väldigt mysigt att vara på förlossningen. Man vet att nu är det på gång det som man längtat efter så länge, man blir omhändertagen- ompysslad med fika på säng och dryck, ens sambo är extra snäll och förstående och livet känns ganska så bra helt enkelt. Äntligen kunde jag sova en stund, en kvart ungefär ;)
Eftersom lillebror inte behagade att komma ut förrän 12 timmar senare hann vi med ett par skift på förlossningen och jag må säga att alla barnmorskor verkligen var trevliga och duktiga. Anledningen till att det dröjde så länge innan han kom var att han vid ankomst till förlossningen inte var fixerad, vilket han var sist hos barnmorskan, utan nu var han helt rörlig och låg väldigt högt upp. Allt arbete gick alltså ut på att försöka få lillebror att komma ner för att slutligen komma ut, så att säga.
Jag ville egentligen bara sova. Jag var så otroligt trött men för att få lillebror i rätt position så var det stå eller sitta på stor gummiboll som gällde. Snälla barnmorskor gav mig lova att ta en liten powernap emellanåt för att orka och då kändes det genast bättre, ett tag...Jag gruvade mig lite för när krystvärkarna skulle sätta in och för hur jag skulle orka med att krysta eftersom jag var så trött. Ett tag önskade jag nästan att det skulle bli kejsarsnitt.
Lite less:
Hela Vasaloppet hann passera förbi och hela femmilen på VM utan att lillebror sjunkit till rätta. Magnus hade med sig sin iPad så att vi kunde följa loppen från förlossningssalen. Barnmorskorna imponerades över teknologin och tyckte nog att det var ett par riktigt sportfånar de fått på rummet. Det var tur att vi hade med oss den och att det var skidåkning på tv'n. Annars hade nog tiden segat sig fram ännu mera än vad den gjorde.
Under tiden som jag jobbade med att få lillebror i rätt läge så satte de en skalpelektrod på honom eftersom hans hjärtljud var lite för höga. När också hans rörelser började minska så kallades en läkare in för att ta blodprov på grabben för att se att allt stod rätt till. Det gjorde det och när läkaren skulle ta blodprov passade jag på att fråga om hon kunde se om pojken där inne hade ngt hår på huvudet och hon meddelade i sin tur att hon såg en svart kalufs där inne. Eftersom lillebrors hjärtljud fortsatte att vara lite väl snabba och hans rörelser lite lama så tog de tempen på mig och det visade sig att jag hade 38 graders feber. Därför gav de mig både Alvedon och antibiotika intravenöst- så att det skulle gå över till lillebror. Har mamman 38 graders feber har nämligen bebis en grad till och de trodde att det kanske var därför som han inte verkade må på topp inne i magen- det var dock aldrig någon fara men saker som detta gjorde att man hela tiden blev mer och mer orolig som mamma.
Andra gången när läkaren kom in för att ta ytterligare ett blodprov, vid ungefär sex-tiden på söndagkväll, så hade jag haft krystvärkar i ett bra tag men eftersom lillebror fortfarande inte låg där han skulle så fick jag inte krysta. Detta var lite jobbigt må jag säga, för då krystvärkarna har satt in då vill man ju inget hellre än att krysta men jag skulle bara sitta lugnt och fint på den stora gummibollen och ta emot- värk efter värk. När läkaren tagit blodprov på lillen så bad hon mig att krysta en gång. Jag trodde att det var för att känna hur starka värkarna var men när hon så bad mig att krysta en gång till och barnmorskorna slöt upp då förstod jag att nu kanske det var på gång ändå- och det var det.
Det tog mig tre krystvärkar och ca 5 minuter att få ut lillebror. Det var inte bara jag som var inte var beredd på det hela, min barnmorska var inte heller hon beredd på läkarens initiativ utan hade inte hunnit få på sig varken förkläde eller handskar och var mer eller mindre dränkt i fostervatten och blod då det hela var över :)
Så kom den stunden som vi längtat efter så länge. Stunden då jag känner hur magen töms på vatten som ett vattenfall och jag hör hur lillen skriker för första gången. Sekunderna senare får jag upp honom på min mage. Alldeles liten, röd, kladdig och helt underbar! Det är detta ögonblick som kommer att finnas kvar i mitt minne för alltid och det är för stunder som denna som jag glömmer hur jobbigt allt innan varit och hur fantastiskt det är att föda barn. Där ligger han nu, som för några sekunder sedan låg som ett vattendjur inne i min mage och som för 9 månader sedan inte ens fanns till- denna underbara lilla pojke som jag redan älskar av hela mitt hjärta. Jag gråter av glädje, tittar på underverket och sedan på Magnus som hjälpt mig genom hela förlossningen och jag är bara så lycklig!
Nyfödd lillebror:
De hade inte hunnit plocka fram alla grejor så grabben fick ett par kalsonger på huvudet för att hålla värmen:
Instinkten att äta hade grabben och tog genast ett perfekt litet tag om bröstet, precis som sin storebror gjorde. Som sig bör kom sedan barnmorskan in med världens, för stunden godaste fika och jag passade på att ringa till mamma och pappa och berätta att lillebror kommit till världen. Mamma trodde mig inte....
Stolt men medtagen pappa:
Obligatorisk mätning och vägning
Duktiga barnmorskan Katarina:
**************
Södersjukhusets förlossningsavdelning
Söndagen den 6 mars 2011, klockan 18:32
En liten pojke
52 centimeter lång
3855 gram
UNDERBARA SÖTA GOA JACK MAGNUS WILLIAM HOLMSTRÖM
VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN
lördag, mars 19, 2011
Det är tröttsamt att bli storebror
Här är en festlig bild som vi knäppte i lördags då min mamma och pappa var här och beskådade det lilla underverket kallat lillebror och för att kramas och busa med Frank.
Det verkar lite jobbigt att bli storebror....:
Mormor pussar nytillskottet hej då innan avfärd på söndagen:
Frank fick sova med mormor och morfar på hotell och på söndag morgon mötte jag, Magnus och lillebror upp och blev alla bjudna på hotellfrukost. det smakade riktigt gott och Frank hade myst med mormor och morfar och rensat hela minibaren på godis under kvällen.
Det verkar lite jobbigt att bli storebror....:
Mormor pussar nytillskottet hej då innan avfärd på söndagen:
Frank fick sova med mormor och morfar på hotell och på söndag morgon mötte jag, Magnus och lillebror upp och blev alla bjudna på hotellfrukost. det smakade riktigt gott och Frank hade myst med mormor och morfar och rensat hela minibaren på godis under kvällen.
En liten lillebror som storebror gillar
Frank vill gärna att lillebror ska vara med överallt. Ska vi baka ska han vara med, vid kvällsläsningen ska han vara med, det ska vara likadana pyjamasar och även Frank kan ligga och bara titta på lillebror då han sover
"3800gram- grattis till den stora killen" lät en av hälsningarna på mobilsvaret då vi kom hem. Även en "stor" kille kan tyckas mycket liten- för stor det är han verkligen inte:
"3800gram- grattis till den stora killen" lät en av hälsningarna på mobilsvaret då vi kom hem. Även en "stor" kille kan tyckas mycket liten- för stor det är han verkligen inte:
Goprinsen sover!
Vi har haft en jättemysig lördagsförmiddag här hemma. Inget skrik
och gnäll från någon av grabbarna. Jag och Frank har spelat Uno i
flera timmar och Magnus har bakat knäckebröd. Lillebror har legat på
ett täcke på bordet och sparkat och tittat.
Nu är Frank på kalas hos en granne och lillebror sover som sagt sött!
torsdag, mars 17, 2011
En härlig dag på söder med hela lilla familjen
Idag har vi varit på söder hela familjen. Först mötte vi upp Magnus syster Sara och Magnus mamma i Skrapan på Söder för att äta lunch. Sara har varit i Thailand i två veckor och jobbat så hon hade med sig lite presenter till både Frank, lillebror, Magnus och mig. Hon är snäll hon!
När Sara och Riitta begav sig hemåt eftersom Riitta skulle med tåget till Falun stannade den här familjen kvar och kikade i lite affärer. Både Magnus och jag hittade en del fint på butiken Casbah som vi köpte med oss hem. På vägen längst Götgatan mot Slussen stannade vi för ett fikastopp i Bruno gallerian och blev sittandes ett bra tag. Det är verkligen skönt att vara ledig tillsamman och inte ha några tider att passa, synd att detta var nästa sista dagen på Magnus pappadagar.
På söndag är guldklimpen två veckor. Tiden har verkligen gått fort. Här kommer en bild från grabbens första minuter utanför livmodern:
Det var ett underbart ögonblick!!
Barnens Vasalopp och möte med idolen Emil Jönsson
I går gick Slottsprinten av stapeln här i Stockholm. Frank och Magnus var inne och hejade fram Emil Jönsson till vinst. Frank är så otroligt sportintresserad och var totalt fokuserad under hela sprinten. Extre roligt var det förstås att vara på plats på läktaren vid målgången. Jag och lillebror var hemma eftersom jag tror att det blivit för trångt och uschigt med barnvagn där inne. Vi mådde gott på första plats i tv-soffan istället.
Full fart i spåret nedanför slottet:
Målgång: I fädres spår för framtida segrar:
Ett varv till:
Dagen innan själva tävlingarna ordnades Barnens Vasalopp i en del av spåret och självklart ville Frank delta. Han åkte fram och tillbaka flera gånger och vilken teknik han har fått till. Jag stod på sidan och hörde ett gäng pensionärer kommentera vår grabbs åkning. De var så imponerade och sa att "här kommer det en kille som kan åka, det borde finnas en talangscout på plats". Ojoj då blev jag lite stolt!
På med skidorna:
Full fart i spåret nedanför slottet:
Målgång: I fädres spår för framtida segrar:
Ett varv till:
Här står jag och lillebror och hejar på bästa Frank:
På hemvägen gick vi förbi Sveriges vallabuss och där utanför stod Emil Jönsson och inspekterade sina skidor och stavar. Vi gick fram och bad om att få ta ett kort, önskade lycka till och sa grattis till VM- medaljen och Frank fick visa upp sin Vasalopps medalj. Stort ögonblick för Frank!
måndag, mars 14, 2011
Statusuppdatering: Lillebror och storebror
Här kommer en snabbrapport från Finnboda om livet med lillebror.
Igår 18.32 fyllde lillebror en vecka och han har på den veckan fyllt våra hjärtan med en obeskrivlig känsla av kärlek, tacksamhet och glädje. Jag är så otroligt glad att han äntligen är här med oss och allt fungerar så bra. Han äter, sover, ligger och tittar med sina söta små ögon och är bara hur go som helst. Jag njuter av vartenda ögonblick. Jag njuter faktiskt mera nu än vad jag gjorde då Frank var nyfödd. Både Magnus och jag är lugnare nu och känner att vi måste ta tillvara på den här tiden. När vi fick Frank var allt så nytt och man funderade och analyserade alldeles för mycket i stället för att leva i nuet.
Frank älskar också sin lillebror och säger att han längtar efter honom så fort han varit hemifrån en timme eller så. Han pussar på honom så fort han får tillfälle och då är det inte nådigt- det är riktiga pussregn som lillebror får stå ut med ;) Mellan dessa pussöverfall så är grabben dock ganska så superaktiv och detta ser vi förstås som en "konsekvens" av att lillebror kommit till världen. Det kan vara ganska så påfrestande ibland. Han sitter aldrig still........Det gäller att räkna till tio i många situationer för att inte bli för arg - han är ju trots allt världens sötaste, finaste och stoltaste storebror.
God morgon
tillsammans medan jag dukar fram frukost.
Frank vill gå på dagis idag och då vill han ha på sig de
fotbollsmålvaktskläder som han fick av mormor i helgen. Magnus, jag
och nytillskottet gör ev. en tur till city.
onsdag, mars 09, 2011
tisdag, mars 08, 2011
Grabbarna Grus
lillebror och det ville han gärna. Jag tror att det kan bidra till att
känna samhörighet med nytillskottet.
Här är i varje fall grabbarna grus då Frank o Magnus kom till BB vid
lunchtid. De har precis åkt hem igen men återkommet vid 18 för att
äntligen hämta hem oss!
Att sova gott
och trött.
Nu vill jag att det ska bli morgon så att vi kan klä på oss och gå
ut och äta lite frukost. Frukosten här serveras mellan 8-10 och då
går man till föräldramatsalen där diverse frukosttillbehör står
uppdukad på en vagn från vilken man själv gör iordning det man är
sugen på. Det är en av de bra sakerna med att vara på BB: att slippa
tänka på mat för dagen utan bara sitta och vänta in tiderna och gå
och käka. Hittills har maten varit helt ok.
Tomma sängar
rum. Jag kan nämligen inte ligga i min eftersom det måste vara den
obekvämaste sängen någonsin...så jag sitter med en sovande
lillebror i fåtöljen bredvid sängen.
Egentligen hade vi velat åka hem igår men det fick vi inte detta pga
av två saker. Dels för att det var bajs i fostervattnet, då vill de
alltid att man stannar två nätter och dels för att de gav oss
antibiotika under förlossningen pga att jag fick feber. Då vill de
hålla kvar bebis för observation i 48 timmar så det innebär att vi
inte får åka hem direkt eter läkarbesöket på fm på tisdag utan
måste stanna tills tisdagkväll. Lite segt men skönt att det inte
blir en tredje natt i den där sängen som mjukheten glömde.
söndag, mars 06, 2011
Lillebror har kommit!
klockan 18:33. Efter två intensiva och jobbiga dygn fick vi så
äntligen träffa dig, du totalt underbara!
52 cm lång, 3800 kg
På den här bilden är du fyra timmar gammal och ligger i pappas varma
famn på BB.
lördag, mars 05, 2011
Storebror testar
med liten bebis. Vaggan har min mammas morfar snickrat och min pappa
bättrade på den vita färger innan vi fick den levererad.
fredag, mars 04, 2011
Min morgonpojke!
storebror som ligger här i soffan bredvid mig och som är alldeles
nyvaken, varm och go.
Idag följer Frank med mig till barnmorskan för att jag där ska ta
nya blodprover. Det är nämligen så att jag de senaste veckorna fått
den klåda (sk hepatos) som jag hade då jag väntade Frank. Detta
beror på förhöjda värden på levern och gallsyran. Vid sista provet
hade värdena ökat och därmed även klådan så nu ville min BM att
jag skulle komma och ta nya prover. Vid alldeles för höga värden kan
man behöva specialistmödravård och det är inte heller så bra för
bebis.
Efter besöket hos BM så blir det frukost på ngt café eftersom jag
måste vara fastande fram tills dess och efter frukost så tar nog
Frank o jag en liten vända in till city för att uträtta några
ärenden (om vi orkar).
Det är Frank o min dag det. Naturligtvis måste vi vara hemma tills
det är dags för Sveriges herrar att åka stafett i VM. Det vill
varken jag eller Frank missa!
onsdag, mars 02, 2011
Kakbak
Bäst att passa på då orken faller sig på. Mums!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
