Så kom den äntligen, snön som förvandlade baksidan till ett vitt lekparadis för mor och son. Expedition Snögubbe sattes till verket och med det tunna snölagret som största motståndare började vi att rulla. Det tog tid men till slut stod den där: Franks första snögubbe, med hår, morotsnäsa och allt. (Bilder kommer). Det visade sig dock att vi underskattat övriga fiender i vinterlandet. När Frank o jag slappnade av för en kort sekund och tappade fokus på snögubben och började att spela boll istället så var olyckan framme. När vi tittade dit nästa sekund så var snögubben nermosade i marken och endast moroten fanns kvar. Vad var det som hade hänt?
Jo, Inka. Hon gillar också snö och framför allt snögubbar, hon hade raserat vår fina gubbe till Franks stora förtvivlan. Dumma Inka och mamma laga gubben sa han med tårarna rinnandes nedför sina rödbitna kinder. Jag försökte att laga den men den kommer aldrig att bli sig lik igen.
PS Anette, vi stannar tills på onsdag, och Frank o jag tänkte komma förbi måndag eller tisdag efter att vi varit till Härnösand en sväng och hämtat ut några gamla tentor til mig DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Underbart med snö, hade velat sett er "in action". Gud vad glad jag blir att ni blir hemma så länge då hinner vi träffas och umgås lite nån dag! Hoppas ni får trevligt på festen, hälsa alla! Kram kram
Skicka en kommentar