Aquaria vattenmuseum- med världens sämsta mamma

Idag åkte Frank och jag enligt planerna in till Djurgården för att gå på Aquaria vattenmuseum. Det var inte så stort, man gick igenom det på några minuter men för en 2-åring som diggar fiskar och hajar blev det ett äventyr. Till och börja med var det en del med tropisk regnskog där vädret växlade mellan dag med solsken och fågelkvitter och natt med åska och regn. De flesta missade nog växlingarna där i mellan eftersom man var tvungen att stanna i rummet ett bra tag för att få uppleva det.

Efter den tropiska skogen kom ett stort akvarium med bland annat hajar och en kryptunnel där barnen kunde krypa in och spana på fiskarna lite närmare. Det tyckte Frank var roligt och satt länge i tunneln och ropade "HAJAR HAJAR". Sötvattensdelen var inte alls intressant och efter det låg fiket. Ett trevligt fik med gott fika och underbar utsikt över vattnet, mot slussen och "andra sidan"- där vi ska bo (men vi såg inte riktigt dit).

Frank var trött redan på tunnelbanan in och på fiket kom det till sin rätta. Han vägrade stå still då vi stod i kön, protesterade mot allt och var bara allmänt jobbigt. Så brukar inte han bete sig. Han slängde sig bland annat på golvet och gallskrek då han inte fick som han ville. Jag fick riktigt skämmas och känna mig som världens sämsta mamma. Det var ingen trevlig upplevelse och förtog hela känslan med besöket tyvärr.

Jag hade lite känningar i magen då vi åkte in men eftersom Frank verkligen såg fram emot att få titta på hajarna så tänkte jag att vi åker ändå. När det började strula på fiket fick jag ännu mera ont i magen och ville bara hem. det hade varit lite sådär halvkänsligt under hela besöket innan också, Frank vägrade att lyssna på mig och skulle bara gå sin egen väg. Det blev så himla jobbigt allting och jag ångrade verkligen att vi åkte. Frank brukar vara helt underbar att ha med sig själv på sådana här utflykter och jag brukar bara njuta av hans sällskap. I dag hans trötthet och min magvärk ingen bra kombination och jag tror aldrig att jag känt mig som en så dålig mamma som just idag. Det kändes som om alla tittade på oss och tänkte dumma tankar.

Jag tror ändå att Franks upplevelser och tankar om besök blev positiva. Det var nog mera jag som kände en viss besvikelse och stor trötthet.