Dagisbytefunderingar

Det känns sorgligt att Frank snart ska sluta på sitt dagis här. Två veckor kvar nu bara. Från början hade jag en del saker som jag inte var nöjd med. Jag tyckte att de var ute på för lite promenader och att de hittade på för lite saker med barnen. Nu har de bättrat sig på den punkten och brukar gå på promenad åtminstone en gång / vecka samt att de hittar på fler roliga aktiviteter inomhus. Personalen har från dag ett varit väldigt glada, öppna och trevliga och de gjorde att man kändes sig hemma redan från början.

Frank har gått där i över ett år nu och han har lärt känna barnen och fröknarna, och det har även jag. I går så stannade några barn kvar och lekte ute med varandra efter dagis och vi föräldrar stod och pratade. Känns tirst att behöva börja om men mest trist känns det eftersom Frank har en del kompisar som han verkar gilla.

Det kommer säkert att bli bra på det nya dagiset också men det är klart att det alltid är trist med avsked, särskilt som man fått så bra kontakt med många. Inte bara på dagis utan i Hässelby överhuvudtaget. Nu är det givetvis inte så att jag inte vill flytta, för det vill jag VERKLIGEN. Jag längtar efter att flytta varje timme, var minut, och jag tycker faktisk också att det ska bli spännande att se hur en annan dagisverksamhet fungerar. Atmosfären kändes bra då vi var där och hälsade på och föräldrarna verkade nöjda (vi stoppade två föräldrar och frågade dem när vi var där första gången).

I dag skulle de vara inne och göra påskpynt på Franks dagis, det ska bli roligt och se vad lillkillen åstadkommit då jag hämtar honom klockan tre.