I lördags bjöd Patrik och Rebekka på middag på det mysiga creperiet Fyra knop (Magnus fick det i födelsedagspresent). Där hade de, passande nog, äppelcidern Astrakan på dryckeslistan. Självklart beställde vi in varsin sådan och skålade adjö till Hässelby i. Efter en mycket trevlig och rolig middag bestående av galetter med olika fyllningar/pålägg fortsatte kvällen på en mycket konstigt placerad soffa på Södra Teatern uppe vid Mosebacke. Det konstiga med soffans placering visade sig inte förrän alla började dansa och vi liksom helt plötsligt befann oss mitt på dansgolvet.... När vi lämnade stället hann vi se i våra ögonvrår att de mycket snabbt möblerade bort vår sittplats. Undra hur längde alla som svängde sina lurviga hade hade väntat på att dumbommarna i mitten skulle gå? Under kvällens gång hann vi drömma om hur mysigt det ska bli att bli grannar till sommaren samt att jag hann ventilera några av mina idéer till framtida projekt som jag gärna ser att Rebekka ska vara delaktig i, hon är sådär duktigt konstnärlig av sig!
VÄRLDENS BÄSTA FRANK!
Vi hade specialbeställt farmor Riitta till denna helg med tanke på den här middagen och den annalkande flytten. På fredagkvällen yttrade Frank den redan kultförklarade frasen "Jag vill ha lika fint hår som Pipp" vilket medförde att farmor dagen efter tog med sig pojken och införskaffade det fina håret. Gissa om Frank tyckte att han var fin. Han ville spegla sig en gång i minuten i princip...
På eftermiddagen tog jag Pippiutstyrseln till ett högre level då jag letade fram lite passande kläder till peruken. Snacka om världens gulligaste Pippi-pojke!
En gul Blixtentröja och ett blått linne fick bli klänningen. Röda långa strumpor från julens tomtenissedräkt och vanthållare från Polarn o pyret fick bli långstrumporna. Av en kartong gjorde vi massor med guldpengar.
SISTA DAGARNA
I går kväll var det Pippi som pappa Frank skulle läsa godnattsaga för. I vardagsrummet vid samma tidpunkt såg det då ut såhär *suck*:
Det ser ut som en rövarnäste!!
I dag träffade vi Wilma i sandlådan utanför dem. Det kändes lite vemodigt då vi sa hej då och gick hem. Wilma och hennes mamma är de som Frank och jag umgåtts mest med här i Hässelby och det kommer att kännas lite trist att inte lika enkelt kunna träffa dem längre (och alla andra mammakompisar för den delen, men lugn vi kommer inte att kunna hålla oss i från Hässelby utan ni får nog räkna med att vi dyker upp ibland fortsättningsvis också!!)
Frank väntar på Wilma:
Frank, Wilma och lillasyster Moa äter glass i sandlådan i det UNDERBARA vädret:
Polarna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar