Franks flytt

Att flytta hit till Finnboda med Frank känns underbart. Jag älskar att se honom sprina runt i vår lägenhet och att se honom leka på sitt rum. På något sätt känns detta som vårt första riktiga hem med honom. De två andra lägenheterna vi bott i under hans liv har mera varit som ett transportboende i väntan på denna.

Frank trivs här, det märks. Redan första natten sov han utan problem ensam i sitt rum ändå fram till 06.00 på morgonen då han kom in till vårt sovrum, utan att grina då han vaknade utan att jag fanns vid hans sida (som jag gjort under hela hans liv hittills eftersom hans säng stått kant i kant med min). Nu har vi bott här i över en vecka och nätterna flyter på lika bra. När vi nattat honom d.v.s. läst två böcker och kramats lite så går vi ut från hans rum och säger att han ska sova. Han är jätteduktig och stannar som oftast kvar i sin säng fast han är vaken. I den händer det att han grejar med lite saker typ läser en bok, pratar med sig själv, leker med någon av sina tigrar e.t.c. innan han somnar. Han brukar ropa efter mig att han vill ha täcker på sig några gånger innan han somnar. Det har flytit på väldigt bra. Jag trodde att han skulle bli ledsen då han förstod att vi inte skulle sova i samma rum men det har han inte brytt sig om.

Det är härligt att ha lite ytor att röra sig på. I hallen har vi tilllåtit honom att spela boll så där brukar vi hålla på med det. Annars gillar han att springa runt vardagsrummet- köket- hallen. Det är roligt med en lägenhet som man just kan sprinag runt i. Här går det att leka jaga och kurragömma utan att stöta till allting. Det har vi inte varit bortskämda med de sista åren!

Sen är det förstås det att få ha ett eget rum. Det är han stolt över, det märks. "Kom, kom mamma, säger han och vinkar med sin lilla hand, "vi går in på mitt rum". I dag dukade vi fika där inne medan pappan var på Fredells (byggvaruhus) och köpte vita konsoller till espressomaskinshyllan. Vi skrev ett brev till pappa och satte på ytterdörren att han var välkommen på fika i Franks rum. Där satt vi sedan tysta och väntade tills äntligen pappa kom. Småsaker som detta är väldigt uppskattat av små barn har jag märkt.

I morgon ska Frank börja inskolningen på dagis. 09.15 ska vi vara där och då är vi ensamma inne tillsammans med fröken Ingegerd i en timma. Frank vet att det är ett nytt dagis han ska börja på och han verkar bara tycka att det ska bli spännande och roligt. Ingegerd tyckte att Frank verkade som en vädigt glad och öppen kille och trodde att inskolningen skulle gå jättebra. Han började ju leka med de andra barnen med ens de kom in. Vissa barn står bara och hänger vid sina föräldrars ben vid första besöket och då brukar det ta längre tid. Har svårt att tänka mig Frank stå och klänga vid mig vid ett sådant tillfälle. Han söker och gillar kontakt med andra människor, stora som små.

Frank med föräldrar trivs så himla bra här i Finnboda
KRAM och kom snart och hälsa på oss