lördag, november 01, 2008

En huvudfoting på dop

Dopet var jättefint o jättemysigt. Det blir speciellt när det är ngn man känner så nära som står där framme på prästen (pastorn i detta fall och inte på personen i fråga utan bredvid ska det vara.....). Jag blev till och med rörd till tårar under sången "Prins Noel" så jag och Linda snyftade nästan ikapp där ett tag.

Jag får skriva mer om dopet och lägga ut bilder ngn annan dag. Nu ska jag greja lite inför morgondagen, då ska ju Pippi komma hit och hälsa på för att få överta Franks alla nappar. Ännu ett stort steg i utvecklingen. Och ja just det i går ritade Franks sina första huvudfotingar. Först ritade han Sara med huvud, ben, två ögon och därefter ritade han av oss andra i samma anda. Jag blev så rörd över att se hans små huvudfotingar. Jag vet ju att det är en del av ett barns utveckling. De var så fina. Jag har sparat dem och skall rama in dem- riktiga små konstverk är det.

2 kommentarer:

Livet i byn sa...

Tack så mkt för att ni var med på Albins dop, det betyder så mycket för oss... Och ett stort tack för de fina presenterna han fick. Hoppas kalaset blev bra idag, vi kan väl höras imorgon. Kram!

Frank och jag sa...

Tack själv för ett mysigt o personligt dop min vän!