Missöde på motorvägen

11.45 Frank o jag lämnar Finnboda glada i hågen, vi ska ta bilen till IKEA för diverse små inköp inför helgen.

I Årtstunneln dundrar det som bara sjutton. Det låter jättekonstigt om den där stora lastbilen som kör i filen bredvid mig. Väl ute ur tunneln så är lastbilen borta men ljudet kvar. Konstigt tycker jag. Är det min bil som låter? Kör in så gott det går på sidan efter den 3 - filiga motorvägen. SHIT!! Det ryker ur avgasröret. Ut med Frank fort!!!!!!

Lite skakad ser jag att det "bara" är världens punktering på bakdäcket. Det här kommer att bli jobbigt tänker jag, bannar mig att jag bestämde mig för att åka till IKEA. Vi skulle ha tagit bussen in till stan i stället som jag först tänkte... nåväl....

Dånet av bilar o lastbilar som passerar nära, nära utanför vår SAAB såtter den i gungning varje gång. Det är riktigt obehagligt och punkteringen är på det yttre däcket. Jag ringer till Magnus, han säger att jag ska ringa till min brorsa uppe i Sundsvall och höra. Jag ringer min bror- ja vad ska han säga? Han frågar om jag inte hur däck på burk- nej säger jag och undrar i mitt stilla sinne om detta hade fungerat på däcket som ser totalkvaddat ut. Jag går ut och försöker se sådär lagom hjälplös ut. Ingen bil stannar. Typiskt Stockholm tänker jag. Ringer till Magnus igen. Han förklarar för mig hur man byter däcket. Jag som aldrig har gjort det tänker att jag ger det ett försök. Jag börjar mixtra lite med däcket i bagageluckan och märker inte att en bil stannat framför min. När jag får syn på killen blir jag så glad att jag slänger mig lite smått hysteriskt om hans hals och frågar om han kan hjälpa mig? Han ser lite besvärad ut men svarar ja. Jag går och ska ta fram däcket och säger till killen: Jaha, då byter vi däcket då. varpå killen bara svarar: Jag kan inte byta däck och sticker..

Magnus ringer och säger att han fått tag på en bil och kan komma ut och hjälpa mig. I samma sekund som han säger det ser jag två motorcykelpoliser svänga in bakom min bil. - Vänta Magnus det kanske ordnar sig ändå säger jag och lägger på luren.
Jag blev så glad av att se poliserna och tänkte att nu ordnar det sig på ett eller annat sätt, inte hade jag trott att de skulle hjälpa mig att byta däcket men det var precis vad de gjorde. - Vi brukar inte byta däck men vi ska hjälpa dig, sa en av riddarna..jag menar poliserna.

De ställde upp sina välpolerade vita hästar, jag menar motorcyklar med blåljusen på för att spärra av en del av körfältet. -Nu blir det nog köer på Södra länken sa en av poliserna med glimten i ögat. Det trasiga däcket kom av men när reservdäcket skulle på så var det sånär tomt på luft. Ingen har sagt till mig att det måste pumpas! Men som tur var har en vägassistans bil också stannat till några meter längre fram utan att vi märkt det, poliserna o jag. Han hjälpte gladeligen till med både värre domkraft och mera luft. När sedan allt var klart spärrade poliserna av en ännu större del av vägen och vinkade fram mig ut på vägen igen. Det kändes lyxigt!

13.00 Frank o jag är hemma igen. Glada över att allt ordnade sig så bra och små smidigt!

Tack till de två silverglittrande riddarna, på väg till polisstationen för att äta lunch, som hjälpte mig en fru i nöd, en regnig tisdag i oktober.