onsdag, september 26, 2007

Tärnsjö tur och retur

Med lite flyt och lite russin så gick bilfärden till Tärnsjö bra, jag slapp sitta och må dåligt över en gnällig Frank i baksätet och jag slapp köra fel och jag slapp en trasig bil. Allt flöt på bra och efter 1 h och 45 minuter stod vi så parkerad och urpackad hemma hos nyinflyttade Linda i myggmetropolen Tärnsjö. Just mygg är något som de flesta tänker på när man pratar om Tärnsjö, så här beskrivs sommaren 2000 i Aftonlbladet "Folk drar paralleller till Alfred Hitchcocks rysare ”Fåglarna” när de ska förklara stämningen. Det går inte att undkomma myggen. Varje oskyddad kroppsdel blir inom några sekunder svart av bitande mygg" (http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0008/11/mygg.html) Nu var det inte myggen jag åkte dit för utan för att få umgås med min bästa vän Linda. Jag har sedan vi flyttade till Stockholm verkligen saknat kvällarna hemma hos henne då vi suttit utfläkta i hennes hörnsoffa, slötittandes på Sex and the city eller någon romantisk komedi och bara, bara varit. Det är inte så många man kan vara så hos. Där tystheten inte känns jobbig eller tvingande och där man kan berätta om sina innersta tankar och känslor utan att bli dömd eller bedömd. Över huvudtaget så har jag saknat den där känslan av att bara umgås med kompisar där det inte pratas barn och då jag inte behöver avbryta varje mening och fråga mig var Frank är eller vad Frank gör?


På den här turen var lille Frankie med och det är förstås väldigt mysigt i sig men nästa gång ska jag åka i väg till Linda själv. Frank var nämligen inte på sitt bästa humör, det var länge sedan jag upplevt honom så missnöjd, tjurig och grinig. Jag vet inte varför, kanske att han höll på att bli förkyld eller något, men det var inte den söte, goe Frankie som jag fick med mig till Tärnsjö denna gång.

Trots Franks humör så blev han ganska så nöjd då vi gjorde iordning en mysig fåtölj till honom och slog på Puhs film om Heffaklumpen som han gillar. Där satt han ganska så nöjd medan Linda och jag kunde koncentrera oss på middagen som vi lagade tillsammans över varsitt glas vitt vin. Den egen komponerade GI- inspirerade menyn bestod av färska smörstekta gula kantareller på toastat Gi- bröd, fullkornslasagne med keso och spenat samt ugnsbakade äpplen med kanel och nötter. Allt blev gott men det bästa var nog ändå sällskapet!



Dagen därpå spenderade vi i svampskogen tillsammans med Lindas nyfunna, mycket trevliga, kompis Hanna och hennes söta dotter Emilia. Det var svårt för mig att plocka den svamp som jag eventuellt råkade snubbla på (jag har inget svampöga)eftersom Frank absolut skulle bli buren hela tiden men en stekpanna fick jag nog ihop och Linda, hon som inte behövde släpa på något barn, hon fick ihop en hel kasse. Att min svamp däremot blev kvar i Tärnsjö hör ihop med att bilen gick sönder då vi efter skogsturen skulle åka till IKEA i Uppsala för att mysa runt lite. Bilen står numera hos Lindas kille Arvids mammas nya karl sven-Olof *pust, hängde nu med där?* (Om Sven-Olof, mot all förmodan skulle läsa detta så skickar jag dig tusen och åter tusen pussar till påsk som tack för hjälpen).



Den mysiga eftermiddagen i Uppsala förbyttes alltså mot stor(?) dramatik då det till och med började ryka ur bilen och Linda skrek: DET RYKER; FORT UT UR BILEN KATTIIIISSSS!!! och jag slängde mig ur bilen med en bild ur filmer som Die Hard på näthinnan där bilar sprängs kors och tvärs och vi trodde både två att den kanske skulle explodera men så farligt var det naturligtvis inte. Det är dock vad två tjejer kan tro, vars bilunskaper består i att kolla oljan i bilen och som alltid skyller på kamremmen då det är något fel. Vi har kommit fram till att om man skyller på kamremmen så låter man sådär lagomt klok eftersom ingen ändå vet vad den har för funktion och var den sitter, så givetvis skyllde vi på den nu också, och denna gång hade vi faktiskt rätt. Det var nämligen ngt med med kanremmen som var felet. Vilka proffs vi är och det hade vi räknat ut redan innan Dr. Bosse kom till platsen!

Med tåget från Uppsala tog FRANK O JAG oss sedan hem från Tärnsjö och trots att det strulade till sig med bilen och tisdagen inte blev som vi hade tänkt oss så var det bara så himla mysigt att hälsa på Linda och trots sitt forna rykte om all mygg så är Tärnsjö en gullig liten by med små gator med små hus där grannarna bryr sig om varandra och där alla vet vilka som spelar i fotbollslaget och där på en av gatorna i ett litet hus bor Linda med det stora hjärtat som är min bästa vän och som jag älskar så mycket. Jag är så glad att hon har flyttat från Sundsvall och kommit, inte nära nog men tillräckligt nära för att det ska gå och träffas mycket oftare.

1 kommentar:

Tilde sa...

Åhh, jag blir så himla avundsjuk, vill också umgås med er!!! Jag har skittrist på dagarna, känns som att jag hade behövt Linda här jag med, kan vi klona henne :) Saknar er båda jättemycket och måste åka ner och hälsa på er snart! Massor av aviskramar