Flera kvällar då jag ligger i min säng och har stängt av datorn för dagen så tänker jag att jag kanske borde ha skrivit ner vad som hänt under dagen. En blogg skulle ju vara rätt så skoj där människor som jag känner eller inte känner kan skriva ner en kommentar om de har lust. En sida dit min mamma kan gå och läsa några rader och titta på lite nytagna bilder på mig och Frank och längta efter oss. En sida där vänner och släkt som jag inte pratar med så ofta med, nu när jag bor i Stockholm, kan få en uppdatering av mitt liv och mina bekymmer (och glädejeämnen förstås!). Jag vill också att de på ett närmare sätt ska kunna följa min lille Frankie boys utveckling och alla roliga saker vi gör tillsammans, bara han och jag och tillsammas med pappa Magnus.
Många gånger tidigare har jag tänkt att jag borde fixa blogg men blivit hindrad av prestationsångesten, ångesten över att varje gång behöva skriva intressant och roligt. Nu struntar jag i det och skriver det jag känner för, bättre det än att inte skriva alls blir min filosofi. Nu låter jag fingrarna dansa sin spontana pekfingervals över de vita tangenterna på Macbooken utan några som helst krav på takt eller innehåll!
Jag avslutar mitt första blogginlägg för kvällen med en skön känsla av att äntligen ha kommit igång.
1 kommentar:
Vilken rolig blog. Jag ser fram emot att få läsa mer om Franks & dina äventyr i vardagen. Kram från Faster.
Skicka en kommentar