Nu är det äntligen advent!
Det första Frank sa då han vaknade i morse var att vi i dag skulle tända första ljuset i adventsljusstaken. För barnen, i varje fall mina barn fram för allt Frank som är stor, betyder traditioner mycket. Man kan tycka att det inte är så stor deal att tända ett ljus men Frank har verkligen längtat efter att få tända det första ljust ända sedan han gjorde i ordning ljusstaken i fredags. För barn som inte räknar dagar i datum och timmar så tror jag att konkreta saker som att plocka fram adventsljusstakar, baka pepparkakor, äta lussebullar, fira lucia, julpyssla och att tända ett ljus betyder extra mycket. Dessa saker är minst lika viktiga som paketen på julafton. Det skulle inte Frank erkänna men jag är ganska säker på att om vi skulle strunta i allt detta så skulle inte heller julafton bli så mysig och härlig som den är. För visst är det så att tiden fram till jul och stöket där omkring är minst lika viktigt och mysigt som själva julen. Som vuxen längtar man väl mera till att få ta fram adventsljusstakarna, stjärnorna och utebelysningen än till julafton? Det gör i varje fall jag. Så fort hösten är kommen och mörkret börjar sänka sig över dagarna så längtar jag till den här helgen då man får börja sprida ljuset igen, och nu är den som sagt här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar