När vi föräldrar tyckte att det var färdiglekt och barnen blivit allt för kalla om händerna, trots det sköna vädret så gick vi hem till Wilmas där det var loppis och fika i matsalen (de bor på ett gammal familjehotell). Det var mest skräp som såldes men vi köpte kaffe och väldigt goda bullar. Jag köpte en kaffe, en leverpastejsmörgås, två bullar och ett glas saft och fick betala 27 kronor, så billigt borde det vara att fika överallt!
På hemvägen fylldes jag med en känsla av förnöjdsamhet och tänkte att dagar som dessa är det extra skönt att leva. Vädret är friskt, Frank är snäll och god, mina kamrater Wilmas familj är lätta att umgås med och allt kändes bara så himla bra. Det var så att jag ville börja sjunga O HAPPY DAY högt medan jag gick på gångvägen men då hade det varit risk för att människorna runt omkring mig trott att jag bott på det närliggande psykhemmet, men vad hade det gjort egentligen? Men jag höll tyst....
Frank somnade gott i vagnen på hemvägen och ligger nu bredvid mig här på vår säng och snusar. Jag tar ett snapshot med webkameran och lägger till nedan

Ibland är det som sagt extra skönt att leva och den här helgen tror jag att det varit kombinationen av att jag fått umgås med kompisar, klätt upp mig och fått skratta och prata i gott sällskap tillsammans med att jag fått varit ensam med världens gulligaste lilla pojke som varit på så himla bra humör, men kan man bli annat säg när man har en sån kul och busig mamma som jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar