Så J'vla trångt, tur att Facebook finns

Ibland hatar jag bara att bo såhär trångt. I kväll t.ex. då jag skulle packa upp våra väskor så fick jag bara stuva in sakerna där de fick plats och stänga lådor och byråer med mer eller mindre våld för att de överhuvudtaget skulle gå igen. Jag är less på att typ alltid ha det stökigt eftersom det inte går att hålla efter då man ändå inte har ngn stans att göra av alla saker. Ett rum går att ha städat åt gången men detta innebär att ngt annat rum får vara jättestökigt därför. Jag blir så less på att inte kunna ha ordning i skåp och lådor eftersom så fort man ska ha något så måste man riva upp tusen andra saker. F*n vad LESS jag blir!!!

Ikväll kanske det kändes värre bara för att vi fick brev från HSB där de klargjorde att det preliminära datumet för infyttning till vår lägenhet nu är fastställt och det blir den 2 april 2008 som vi hade hoppats på. Jag längtar så himla mycket tills dess och då jag tänker på att vi egentligen skulle ha bott där nu eftersom det första datumet för inflyttning var för en månad sedan så tror jag att jag retar mig ännu mera på den här lägenheten. Lägenheten i sig är det inget fel på. Jag är glad att vi fick flytta till den i våras eftersom den är 1oo ggr fräschare än den vi bott i under två år innan men det är bara det att vi har vuxit ur den. Förrådet är också smockfullt så det går inte att sortera ut saker och förvara där nere. Nu står dessutom Magnus längdskidor i hallen efterom inte ens de får plats i förrådet. SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ less blir man.

Ett ljus i mörkret denna kväll var ändå Facebook. Det finns många där ute som retar sig på och säger att de aldrig ska gå med i Facebook, men hur kan de reta sig så då de aldrig ens varit medlemmar, det kan man fråga sig? Personligen så tycker jag att det är ett jättebra ställe. Där får man kontakt med människor som man kanske tänkt på och funderat över och säkert aldrig fått kontakt med igen om det inte vore för just denna sida. Ikväll hittade jag igen en gammal vän som jag läste IT med på Mitthögskolan och fick en liten uppdatering av hennes liv, bara en sån sak är väl värt att vara medlem för?! Alla ni som inte är medlemmar och som säger att ni inte vill bli det bara för att verka speciella, eller vad det är ni vill åstadkomma. Ni föraskar inte bara er själva och en chans att hitta gamla vänner utan också era vänners chans att hitta igen er och bli glada. Lika glad som jag blev idag mitt uppi all trångboddhet då jag hittade min vän.