Jag älskar snöflingor

Det snöar i Stockholm i dag. Små, små flingor seglar ner och täcker långsamt marken med knappt täcke av snö. Det är fridfullt med lite snöfall men jag känner mig inte lugn. Det är något med kroppen, kanske är det allergin som ligger kvar sedan förra veckan som spökar eller så håller jag på att bli förkyld. Alla människor verkar blir förkylda. Frank var det förra veckan så det vore konstigt om jag skulle klara mig undan.

Frank ja, min lilla pojke. Han är just nu hos farmor och farfar i Falun. De längtade så efter att få rå om den finaste pojken i världen så de kom hit och hämtade honom. Det blir svårt för mig att inte längta sönder. Vi är taighta Frank o jag. Vi tillbringar så mycket tid tillsammans. Min mamma säger att vi nästan är för taighta och att det är bra för båda oss att vara ifrån varandra. Det blir så när man inte har så mycket släkt runt omkring sig. Det jag gör- det gör även Frank. Om jag tränar så tränar Frank, om jag läser så läser Frank, om jag fikar så fikar Frank, om jag går på bio så går Frank på bio, om jag är sur så är Frank sur och om jag skrattar så skrattar Frank,och vice versa.

Jag och min lilla snöflinga: